Blogg
Sida 2
Nystart
10 Sep 2015
En höstlik morgonsol laddar mina batterier för ännu en dag närmare mitt mål. Vi har tagit vara på varje minut av sommaren, liksom eftersommaren då olika träningsaktiviteter avlöst varandra. Sommaruppehållet på Bosön gick igång samtidigt som skolorna gjorde sommarlov. Detsamma gjorde min dator, som väntat på uppgradering till Windows10 sedan vi köpte den. "Nystart" är sensommarens ord sa Bull. 10´an är installerad, och jag har kommit igång med råge i kalenderbokningar av träning. Hösten kommer att ge bra skörd för kroppen. Min fystränare är superalert att se de justeringar jag behöver för att utvecklas. Nä hörrni...nu finns ingen tid "att vila på hanen", dax att dra på träningsstället för dagens möjligheter på plan, i skog och bassäng.
Sommarlov!!!!
16 Jun 2015
Tror det knappt själv, men nu är sista bokade tiden i almenackan avklarad. Frånsett paddlingen imorgonkväll...midsommar...Camp Järnmannen....etc.etc...
Hursom, efter ett relativt tufft upplopp känns det som jag kan sitta ner och koppla av en stund.
Vi har haft "sista barnet ut på trappan", med tillhörande studentpartaj här hemma vid poolen för femtiotalet inbjudna.
I söndags var vi inbjuden till "Prästvigning", en helt magisk upplevelse i Storkyrkan. Till själva känslan i att vara inbjuden, kom storheten i den makalösa kören vi fick förmånen att placeras bredvid.. mellan alla enorma änglaklädda pelare under det gigantiskt utsmyckade taket i Storkyrkan. Förutom min oro över att magen började spöka, trodde jag min biljett till himmelriket var inlöst. Ni som besökt Katedralen i Notre dame och hört den sakrala kören, förstår precis vad jag menar. Det var så att håret reste sig och tårarna kom. Den mest oreligiösa skulle konverterat i känslan.
Det har också varit en del pusslande för att mellan träning fått in intervjuer och fotografering för reportage som kommit och kommer. Hur dom hittat mig och Conny är en annan historia. Jag är också rätt duktig på att vara tidsoptimist. Jag glömmer att min diagnos tillsammans med medicinen, för med sig en onaturlig trötthet som bara kommer över mig. De gånger jag bokat in mig på extrapass, och kanske tömt diskmaskinen å bäddat innan...ja då kan det köra ihop sig. Att lära sig den här kroppen har nog varit det tuffaste uppdraget i det hela.
Finaltiden var igår hos Noir Stockholm och Filiz, min "SeniorColourTech" som fixat mitt hår sedan en tid tillbaks. Hon är värd alla blommor i världen, inte enbart för dom supersköna timmar hon får regera över mitt hår å huvud med färg och massage. Hon ger helt enkelt "sig själv" över att jag ska trivas med mitt hår. DÅ älskar man sitt jobb. Hela salongen är fantastisk, jag rekommenderar dom i mitt varmaste.
Konstigt, såhär när jag berättar om vad som hänt sedan sist är det inte mycket. Nu hör det till att den medvetna träningen tar tre dagar i veckan, då blir det inte så mycket över till resten.
Men nu är det sommarlooooov, å jag tänker ta mig ut i växthuset och ludda runt bland mina krukor en stund. Troligt somnar jag om i fåtöljen under vinrankan till ljudet av humlornas surr. Underbara sommarlov, äntligen är du är.
Inne på andra varvet
21 May 2015
Jag borde gått igenom alla faser i min bearbetning nu, för uppenbart är jag inne på "andra varvet".
Tiden för Camp Järnmannen börjar närma sig igen. Många föräntansfulla hade suttit med termosen vid brevlådan, om inte mailen funnits, och väntat på deltagarförteckningen. Kommer jag att vara en av deltagarna på Campen i år? Jag satt igår med fotoalbumet, tårar av skratt och längtan trillade nerför mina kinder. Vilka otroliga dagar vi alla upplevde helgen efter midsommar i fjol. Jag hörde inte nån som klagade. Extra starka känslor väcktes, när jag tänkte på dom som aldrig annars pga diagnos fått köra bil. På Campen var det möjligt, vilken otrolig lycka! Under fliken "Galleri" hittar du mina bilder.
Igårkväll startade också årets Paddelsäsong med RG Aktiv Rehabilitering. Jag minns fjolårets träning på Rehab Station Stockholm, när Jocke presenterade mig för idén att paddla med RG. Utan Jocke, min Rullstolstekniks- och Rehabinstruktör..hade jag någonsin testat paddling i den omfattning jag paddlar idag? Hade jag kört Wings For Life med axlarna i behåll, om jag inte hört Jockes röst inom mig när jag rullade. Vart hade jag varit i min rehabilitering över huvud taget utan RSS? Paddlingen med "Masse" som instruktör, tog mig också till Bosön där jag tränar nu.
Nästa vecka är också årets cykling inbokad. Vilken rehabiliteringscykel hörrni, och den rullar ännu!
Idag är det träning på Bosön igen, bassängträning står på schemat. På torsdagarna har vi endast två pass, men träningen i vattnet är som ett Kinderpass. Tre önskningar i ett "Helkroppsträning, Skratt och Träningsvärk". I bassängen blir jag som ett lyckligt barn. Jag hoppar å studsar, står på ett ben, snurrar runt och dansar..rör mig helt obehindrat! En helt härlig torsdag väntar, den bästa jag kan önska mig.
Livets Palett
18 May 2015
Flera dagar av ”ledighet” fyllda med innehåll. Utväxten färgad, nya slingor kom på plats... Vinsten i konstföreningen upphämtad.. En borttappad vän återfunnen.. Studentmiddag uppe i Huvudsta´n.. Shoppingrunda i Eskilstuna, rullstolen faller i bitar.. Pepparotskött hos grannen.. Svärmor flyttad till fastlandet.. En dag av nästan ”bara vara” i trädgården.. Sommarens första lägereld invigd med Björnfrossa i regnet.. Sista timmen med Silferbielke, när kommer uppföljaren? ..Sen sprang vi hela natten, med Liam Neeson ..innan jag rundade av med fyra vunna auktioner på Tradera. Livets palett kära vänner, livets palett.
Har du satt dig ner i en skön fåtölj och gett ord på din dag någon gång? Det är egentligen inte konstigt att utväxten kommer så fort. Vi fyller, ibland omedvetet, vår dag och förstår inte varför kroppen är helt slut när de lakanssköna fötterna når sitt mål. Om man har känsel till fullo i sina fötter vill säga. Men jag kommer ihåg känslan, och den var riktigt skön om än lite torrfnasig.
Jag har min plats för reflektion i växthuset. Där kan jag sitta i mitt trädgårdsförkläde, med jord under naglarna på den mjuka fårskinnsfällen, höra fåglarna sjunga.. blunda och se bilder fladdra förbi. Bilder både från dagen som är, eller kanske från en lukt som väckt minnet av grön solvarm plastbalja en sommardag när jag var liten. Tid för återhämtning, tid för reflektion…att inte bara rusa genom livets alla så kallade måsten. Kan det vara en present att ge bort till studenten, en skiva kryssfanér med tumgrepp för livets palett? Många tankar kommer till mig när jag sitter där i vila.
Att sitta å gräva i jorden är för mig den största rehabiliteringen för själen. Där ger jag liv åt både mig själv och trädgården. En bok jag så många gånger ångrat att jag oköpte för sju år sedan, hittade jag med ett stort leende igen på en Icabutik i helgen. Äntligen kan jag skriva ner och kartlägga mina små pysslingar därute i kruka och mark. En spännande vecka ligger framför, där både nytt och gammalt får plats.
Efter lilla Svärmors flytt till fastlandet, kom Conny hem med en stor handgjord trätunna. Han hade också med sig en gammal cykelvagn som med en liten ombyggnad kan passa till elrullen. Alltså...GENUIN LYCKA, när jag såg våra nya gamla föremål som nu får sin plats med kärlek här hemma. Ååå vad jag älskar gamla saker med historia. Den lyckan för mig direkt till en annan, när våra nya inropade växter flyttar hem. Den här gången blev det två olika sorters Klematis, en Rödblommande Kastanj och sist men inte minst en Penispeppar. Tro det eller ej, men min förra slaknade under vintern…jag får ta nya tag helt enkelt ;)
Med det avrundar jag dagens inlägg och fortsätter måla från min palett av de vackraste färger som vår Jord kan ge.
Rensandes i vassen Rufsig VildHilda
Före-säkrad..
11 May 2015
Vi klarade testet till att paddla enmanskajak! Supersköna onsdagskvällar med RG i Brunnsviken väntar. En tur i skärgården, på tu man hand med varsin paddel i kajak, blir mer möjlig. Vilken trygghet i ryggmärgen, att ha varit upp och ner med kajaken i bassängen på Bosön. OM jag skulle gå runt, då har jag gjort det förut. Det är en för-säkring om något.
Jag blir alltid lika glad av träning i vatten. Benen följer mig som aldrig ännu på torra land, och kroppen känns som innan olyckan. Att lyfta benen bakåt är långt ifrån enkelt, mattstyrkepass och vattenträning ger makalösa resultat. I fjol hade utgångsläget för kamraträddning, varit ett helt annat. Hur hade livet sett ut som helhet, utan den träning jag gör och gjort? Helt annorlunda törs jag inte bara påstå, jag vet. Att för-säkra kroppen, är att ge den förutsättningar till livet.
Träningsvärk!
5 May 2015
Mina axlar är stela liksom mina överarmar och lår...nu väntar jag bara in magen så är lyckan fullkomlig. Snart byter jag morgonrocken till träningskläder för en ny dag i träning uppe på Bosön. Vad blir det för spännande utmaning dom hittat på idag mina fina tränare däruppe. Bågskytte? Pingis? Tennis? eller kanske Badminton? ...följt av Mattstyrka å finlir i Bassäng, Tackarrr. Paddelergometern skulle sitta fint, en halvmil intervall med påkopplat magstöd i vågor, kan vara nåt för dagsformen.
När jag tänker tillbaks på söndagens lopp på 10.67 km från Kalmar över Ölandsbron blir jag full i skratt. Vad tänkte jag på när jag satte mitt mål 30 km? Skulle jag tävla eller vara social? Förberedd, vad innebär det?
Starten gick, löpare överallt. Publikens jubel, mina armar uppsträckt till segergest för oss alla. Efter två kilometer fick jag öppning och kunde äntligen passera proppen. Jag manade på mig själv..Bra där Karin, catcherbilen tar inte dej först! Vid Kalmarsidans brofäste, där vi på grund av säkerheten fick bryta i fjol.. vid första vätskekontrollen, smög sig en volontär upp vid min sida. Jag var fast besluten att inte stanna upp, tog Red Bull i farten och en mugg vatten mellan knäna medans jag rullade vidare i vissheten av hennes neonfärgade väst. "Hej, jag kommer att finnas här strax bakom för din trygghet över bron" .."Hej där, härligt...Välkommen, Karin heter jag".."Tack Karin, Lisa heter jag"...Sen var vi igång uppför bron..hon coachade mig, jag coachade henne. Vi höll ett bra tempo, min tanke att vi körde på platten funkade och jag kände knappt någon ansträngning i stigningen. Pulsen kom upp i 152, jag borde känna mer?
När jag förstod att vi snart skulle skiljas åt vid brotoppen, började vi småprata om bl.a fjolårets Wings For Life och vår olycka i Thailand..och om hunden som löpte duktigt framför, utan att fastna med svansen i rullen... Och hur ofta är man påväg i rulle över Sveriges längsta bro?* Fotafotafota! "Lisa, kan inte du ta ett foto av mig häruppe när vi liks är här?". Det var relativt lugnt på löpare runt om oss, vi stannade upp...fotade i olika vinklar och tittade på den fantastiska utsikten innan vi sa hej. Jag drog iväg nerför bron mest rakt, försökte hålla mig i mitten för att få det plant (förutom att jag inte gillar höjder nåt vidare). Löpare i min väg flyttade sig snabbt på mina rop "kommer på vänstern, kommer på högern". Trodde farten skulle bli högre, förbannade mig själv att vi inte pumpat däcken innan loppet. Fick tid att hejja fram dom som såg ut att ha det tungt, den tredje spyan jag mötte var en som hängde över räcket på Ölandssidan. Den första spyan var redan i början av bron..hårdkokt äggfrukost, hann jag registrera.
Ingen Cathcerbil ännu, nästa vätskekontroll vid nästa brofäste...Red Bull ger mig vingar, bananbitarna tog jag med skal och allt. Publikens jubel, löparnas coaching..helt enkelt ett underbart lopp fortfarande utan nämnvärd ansträngning. Jag hade kommit till Öland, jag var över bron!
En bit efter passerade polisbilen som låg strax framför Catcherbilen.."F-N..nu kommer catcherbilen...målbilen kommer snart..BILDjä..vul..jag gömmer mig!!!!" Mina tankar cirkulerade i rullstolshjulens fart...så kom orden från en funktionär "Håll till höger så långt du kan när bilen kommer förbi". Hur mycket jag än ville ligga kvar i mitten, sa förnuftet ifrån. Bilen kom, tutade och ur högtalaren hördes "Tack för din medverkan, BRA JOBBAT!" Jag var i mål på årets Wing For Life, med åtta kilometer längre bakom mig än i fjol. Lovligt detta år, men med risk för påpekning för att jag körde min vardagsrulle med Free Wheel. För egen del tror jag extrahjulet sinkade mig i sin räddning att hålla mig kvar i stolen, utan att kastas ur vid minsta sten.
Mina ambitioner var inte att vinna, att vinna över mig själv är skäl nog för mig under alla former. Nästa år ska jag vara osocial och förberedd..nästa år ska jag lura bilen på några kilometer till =P
Nu gör vi en fortsatt bästa dag hörrni...Go for it!
Långt där borta genom bussfönstret syns Ölandsbron, den längsta och högsta bron jag nånsin rullat över.
*Östersundsbron är längre, men kortare på Sverigesidan enl Wikipedia.
Kärleksrus
4 May 2015
Årets Wing For Life World Run är över. Det segerrus vi bar med oss under dagen igår är på väg att ebba ut, men en skön varm känsla av tillfredsställelse vilar kvar. Jag tänker tillbaks på den första gången jag dansat Hälsingehambon, och vi kom till semifinal...Ler*Tittar snett uppåt*...Vilken otrolig känsla det var, jag var som kär i hela livet! Solen sken precis som igår..benen var stumma, precis som mina lår igår. Min syster hade dansat "Hambon" i många år med bra resultat. Minns jag inte helt fel så kom hon och hennes kavaljer på tredje plats bland över femton hundra par ett år! Hursomhelst, hon var med även detta år, förstod min känsla och sa.."Karin, far inte vidare hem ikväll...stanna hos mig inatt så får du suga på karamellen ett tag till". På den tiden mådde jag inte så bra i mitt äktenskap, däri ligger skillnaden från igår..Conny och jag fick igår uppleva kärleksruset tillsammans, vi bär minnet av gårdagen med oss, ett minne som ingen kan ta ifrån oss. Närmare 70 000 löpare över hela världen gick förhoppningsvis vidare efter gårdagen i samma känsla. Ni förstår vilken kärleksboostning till livet, mänskligheten och planeten vi lever på! Nästa år kommer jag dock inte sätta mitt mål nerkrupen i ett härligt skumbad, 30 km blev till 10.57. Men vad gör väl det..Igår var alla vinnare, alla vi som sprang för oss som inte kunde.
Innan startskottet går, för både oss och en halvtimme senare för CatcherBilen.
På toppen av Ölandsbron
Fastspänd och redo för tillbakafärd till Kalmar..
Nöjda i mål..
Hemfärd med stela vader, å stumma lår.
En alldeles härlig dag, efter en härlig weekend i Kalmar. Tack min Gullegos för att du är du. Kääärlek <3
Nära nu!
3 May 2015
Om tre timmar går startskottet för årets Wings for Life lopp här i Kalmar. Jag och Conny passad på att ta några kärleksfulla dagar på Hotel Clarion Packhuset. Himlarns vilket härligt hotell. Ett hotell med själ sant sagt. Vi började vätska på redan tidigt, för min del törs jag ju inte dra på allt för mycket vad det gäller flytande. Allt för många gånger under året som ryggmärgsskadad, har jag utövatkonstiga ställningar och platser till att använda mina kisspinnar. Hur lätt är det att tappa sig i ett dike, med 2500 löpare ovanför? Så...det får bli till att rulla med oklar vätska och en portion havregrynsgröt i armarna. Skickar med Conny´s och min länk till Wings For Life för dig som vill följa oss på vägen. Jag hade satt ett mål på tre mil, det var nog satt i ett starkt tillfälle. Viktigast för mig är att passera startlinjen. Vill man rulla med blåslampa i baken..då är detta rätta loppet. "Catch me if You Can"
http://www.wingsforlifeworldrun.com/en/profile/31471/
http://www.wingsforlifeworldrun.com/en/profile/31472/
<div class="lightbox fleft"><a href="https://images.staticjw.com/kae/2428/img_20150501_091443.jpg" rel="lightbox" title="Wings For Life 2014"><img src="https://images.staticjw.com/kae/2428/mini-img_20150501_091443.jpg"></a><div>Wings For Life 2014</div></div>
Underbara dagar i vår underbara trädgård
28 Apr 2015
Njuter fullt ut när jag får tumla runt bland jord å ogräs för att hinna ikapp med nya idéer. Flertalet fröer har nu fått börja bekanta sig med jorden. Några påsar direkt i landet, resten av de 18 påsarna i nygjorda tidningskrukor. Jag höll verkligen ut länge med att köpa fröer i år. Nästa år ska jag inte köpa en enda påse! Har någon hört det förr;) Vindruvornas klasar har tagit form i växthusets värme. Våra små Änglatrumpeter, snufflar omkring med tossingarna i ny jord, det riktigt syns hur dom frodas i tack. Främmande rötter har fått namn allt eftersom jag blivit mer jordig runt min mun..det är egentligen bara en tidsfråga innan jag tuggar i mig något obra. En karta över trädgården kan vara en idé? Lyckades också vid ett tillfälle göra hål på vattenslangen..så jorden blev till lerinpackning å foppatofflorna fick fart på lambená bakom rollatorn. En helt vanligt härlig dag i vår trädgård kortare sagt.
Min sanna trädgårdsvän Daisy, följer mig troget och kromar sig i solen på vår nyanlagda uppfart. Stenplattorna är faktiskt det bästa som hänt mig efter olyckan, frånsett allt annat bra som hänt förstås. Förstå mig rätt, jag kan äntligen röra mig obehindrat på gården! Jag kan komma ända ut till vägen för egen maskin. Inte ett enda gruskorn att köra fast i med varken elmoppe, rullstol, rollator eller kryckor. Mitt liv utan beroende börjar ta form igen. Nu finns det bara möjligheter på min väg att hitta slutet av regnbågen.
Övning ger färdighet
24 Apr 2015
Trodde det knappt själv imorse..jag kunde stå själv utan stöd en längre stund utan att tippa omkull!!! Ja nu är en stund i min värld inte sååå lång..men jag kan bara säga det...att aldrig ge upp och att öva, öva, öva, ger färdighet:) Kan inte nog beskriva vad träningen med #RgAktivRehabilitering på #Bosön betytt och betyder för mig. Det har verkligen hänt grejjer med kroppen sedan jag började där för några månader sedan. Snart kommer också paddlingen med RG i Brunnsviken igång igen..Härliga kvällar väntar mig och Conny. Idag kommer själen att få sin del för balansen. Har ni tappat bort mig sitter jag troligt och smakar på okända rötter därute på täppan.
Dax att lägga bakomtiden bakom sig!
16 Apr 2015
I förhoppning att mitt datakrångel är dött å begravet, lägger jag nu bort bakomtiden och satsar nya lustar på framförtiden. Undrens tid är ännu inte förbi, igår rev jag ännu ett av mina gamla hinder. Jag "klev" upp på hästryggen igen, efter att senaste ridturen hoppat av i farten. Visst brukar jag älta saker och ting...så pass att en av mina söner som liten, tyckte att bussen till "Älta" borde vara min buss. Älta är fö ett himla gulligt ställe i utkanten av Stockholm. Hursom, det här med ridning har jag gnagt på i 33 år. Ryggen hade ju redan gått av en sväng, så vad skulle värre kunna hända?
Någon van ryttare har jag aldrig varit, den gången jag hoppade av var en strögång. De få gångerna innan, som dessvärre aldrig blev av, stog jag i kön på ridskolan med enkronan i handen och hoppades få rida på Teddy eller Freddy. Färstastallets minsta små shettisar som var allas favoriter. När nostalgin nu runnit på, kan jag känna jag lukt.. av hästarna på Stödemarknaden och Furuvik. Alltid lika pirrigt.."Kommer hon i fina cowboyhatten att fråga mig om jag vill rida?"
Så...Min tidigare ridkarriär var en träbock, med trasmatta som sadel och påspikade skidor, för "vinterridning" utför Agronom Jonssons lägda på Alnö. Visst kan det bara bli bättre! Med det tar jag ett spadtag för nya tider. Liksom killarna här utanför, tagit spadtaget för vår nya uppfart. Det kommer att bli min bästa möjlighet någonsin, att komma in och ut för framtida påhitt.
USA eller Thailand?
8 Mar 2015
I torsdags lyfte vi då äntligen till Fort Lauderdale för två veckors rehabiliteringsresa. En resa som tillsammas med närmare femtiotalet andra ryggmärgsskadade, assistenter, anhöriga och personal från Spinalis.
Det har inte riktigt känts som att vi skulle göra denna resa, mest med tanke på allt annat som gått i en rasande fart runtikring oss därhemma. Som bekant har jag haft datakrångel, vilket jag nu hoppas vara över. Jag glömmer det för ett tag och hoppas ni inte tröttnat på att följa mig pga den anledningen. Vad mer vi är mitt uppi hemma är anpassning av badrummet uppe, och snart även infarten till huset.
Sista veckan hemma var riktigt vågad. Varje morgon var det "svart pist" till toaletten nere i källaren. Min kropp är inte i form för trappträning varken upp eller ner för trappor då den legat i vila under natten. Skönt därför, att nå Arlanda i hopp om att krångliga toalettbestyr nu kunde läggas till historien.
Vi var riktigt i tid och hann med både växling och fika innan tiden var inne att ansluta till resten av gruppen. ESTAnummer/Inresetillstånd, hade vi fixat för lång tid sedan, incheckningen var nu nära. Vad kunde gå snett? Lyssna nu...det jag var mest drypsäker på var att mitt ESTA funkade, Conny däremot hade fått betala flera hundringar mer för sitt...vilket kunde tyda på att han fått en "fulvariant" av sitt inresetillstånd. Vad händer, JAG blir nekad att checka in eftersom MITT ESTA inte gått igenom?! Jag får vackert rulla iväg och fixa mig ett nytt nummer. Med hjälp av ledsagarserviceDennis och Conny som läste texten på en skärm metern över mig, skrev jag en ny ansökan i höjd från där jag satt. Hejja Arlanda, mångfald önskas!
Tjoho, vår resa på ca tio timmar var igång. Flera av oss skulle "pirras" ombord, vi var en stor grupp...så det blev lite kö och väntetider. Mesta trasslet var nog bagaget för flygpersonalen. Inte minst visade det sig när vi landade. Jag brukar inte känna efter så mycket, och med det löser det sig mesta. MEN...nu var det så att min resväska kom bort mellan Arlanda och Fort Lauderdale Hollywodd Airport utan mellanlandning. I väskan låg dubbla dagsuppsättningar av träningskläder..träningsskor, finkläder, kisspinnar (engångskatetrar), medicin, neccesär, pulsband, kameraladdare, Freewheel...mm..mm. Såååå, det har varit lite phuligt får jag väl lov att erkänna dåh. Tack å lov hade Conny stoppat mina foppatofflor och flera paket kisspinnar i sin resväska. Medicinen hade jag tänkt till om, och i handbagaget hade jag stoppat en laddning för nästan en hel vistelse.
Men hur bra är det att vara på träningsläger i foppatofflor?..och hur effektivt är det att ödsla energi på att försöka ha framförhållning med ETT par trosor å EN sportbehå? Första lunchvilan gick åt till att shoppa loss i en "souvernirbutik" efter streetan här bredvid. Jag bytte ut mina insvettade tjockbrallor till en bikini och ett par shorts. Tack vare världens bästa ledare, som har benkoll, fick vi första kvällen skjuts till en shoppingcenter för inhandling av nya träningsdojjor. Andra lunchvilan, gick till en resa till flygplatsen, kanske väskan ändå stod där någonstans och dom bara missat att transportera den hit? Nixpix..
Igårkväll fick vi skjuts till Floridas största shoppingcenter, där jag gick lös i flera butiker för att slippa stå med hårfön eller träna i blöta nytvättade kläder.
Idag är första dagen vi verkligen kan koppla av under lunchvilan. Nu finns det bara möjligheter hörrni!
Väskan är fortfarande borta, tråkigt med alla kläder, speciellt överdelen till min brudklänning..och freewheelet i tränings- och transportsyfte. Vi känner oss ändå tillfredsställda över tillvaron här i Florida och Fort Lauderdale. Strandpromenaden tar vi varje morgon 07.00, efter det frukost. På förmidda´n idag, har vi kört boxercice och trappträning, i eftermiddag blir det cirkelträning. Kan det vara bättre? Vädret är grått och med en enorm motvind. Imorgon vänder det, då får vi medvind och himlen blir blå igen.
En fråga till tv4..
23 Feb 2015
Hej där. Sedan ett år tillbaks är jag funktionshindrad. Jag bröt ryggen i en speedboatolycka i Thailand under vår bröllopsresa.
Efter min inneliggande period i Sverige, har flertalet mornar spenderats vid tv'n från 06.00.
Nu till min synpunkt som jag inte hittar vart jag ska lägga in....
Tv4 pratar om mångfald, gäller inte det i era program? Glad över att ni i Nyhetsmorgon tog in Rickard Ehn som bröt ryggen i en klätterolycka.
MEN...i program med tex kost och träning.."Efter tio m Malou" och "Vardagspuls"...varför inte ta med alternativ för oss med funktionsnedsättning? Jag har tränat mig tillbaks skapligt, men skulle ändå uppskatta en förebild. Många övningar kan göras även ifrån rullstolen. Jag tillhör en grupp som på riktigt, är i högsta grad "stillasittande".
Min största ursäkt om jag missat något inslag, det kan vara ett tecken på att det ändå är för sällan. Att ta med mångfald i alla avseenden kan till och med ändra samhällets inställning om funktionshinder.
Tacksam om ni vidarebefordrar min fråga dit den hör hemma, jag vill gärna få en förklaring.
Tack
Karin
Pass på!
12 Feb 2015
Idag är det andra träningstillfället på Bosön med RG Aktiv Rehabilitering. I förrgår var det först ett pass pingis, sedan mattstyrka som följdes av ett bassängpass. Pingis kan ju låta som en barnlek, men hoppsan vilken träning så som passet var upplagt. Det gav både koordinations-, balans- och stjärtträning. Några pass till kanske det förlorade innehållet i skinkpåsarna kommer tillbaks. Testa att spela pingis knästående på en plint med en halv pilatesboll på, så får du känna! Min balans är inget att skryta med. Att spela backhand med endast fingertoppen som stöd i bordet, gjorde säkerligen sitt för den stumma kropp jag klev upp med imorse. Då ska du veta att detta endast var några av övningarna under pingispasset. Styrkepasset på matta var det bästa passet på länge. Skönt att vara fullständigt trygg i de övningar vi fick göra. Bassängträningen var under ledning av en simlärare, rörelser och andning penetrerades in i minsta detalj.Kan inte nog beskriva lyckan över att äntligen kunnat ta mig till Bosön. Spännande att se vad dagens träningspass ger för aha upplevelser.
Vinka avsked..
10 Feb 2015
Har precis vinkat av Jocke efter flera fantastiska dagar tillsammans. Att skiljas från barnen är det jobbigaste jag vet, ja det är faktiskt jobbigare än att bli delvis lam i underkroppen. Jag vinkar och vinkar tills jag inte ser bakljusen mer, sen vinkar jag igen när jag ser bilen mellan husen nere vid Coop. Efter det kommer tårarna, jag gråter floder. Det är ju förstås inte i närheten likt att bryta ryggen och bli delvis lam, men just nu är det min jobbigaste känsla. Det är lika hemskt varje gång, skillnaden nu är att jag inte vinkar vid tåget. Då går handen och armen ända tills jag inte ser bakljusen i tunneln. Det har varit så i hela mitt liv faktiskt. Kanske är det ett surrogat för att jag knappt vinkade till mamma sista gången jag såg henne på balkongen. Varje morgon stod hon där och vinkade när vi åkte med bussen till skolan. Femton år och tuff, då vinkar man inte till mamma så det syns. Är det nåt jag ångrat i hela mitt liv så är det att jag inte vinkade till henne den fredagsmorgonen, på söndag var hon död. Därför vinkar jag medans jag kan, imorgon kan det vara för sent. Så är det med hela livet självt, ångra det som är ogjort och välj bort att bli bitter. Lev medans du kan, njut av din stund på jorden.