Om oss...

För några år sedan fann två själar varandra över varsin tallrik Raggmunk med Fläsk..

Jag hade funnit min riddare, och det på Restaurang Riddarkällaren på självaste Riddarholmen. En saga så sann om något, en beställning från Universum.

Vid en tidpunkt närmare pension än student, visste jag hur min perfekta relation skulle se ut. Innan lunchen, var jag ändå rätt säker på att livet som singel var fantastiskt och innehållsrikt. Jag fyllde varje dag med vad jag behövde. Även om inte ekonomin var den bästa, gjorde jag trerätters gourmetmat på det jag hade i kylen. Helt övertygad om att inget var omöjligt, tog jag mig till härliga platser oftast till fots eller på cykel. Att äntligen få möjlighet att träffa mina tre barn utan en relation som i det närmaste förbjöd det, gjorde mina tvivel på en ny relation starkare. Fanns verkligen den människa som kunde svara upp till mina behov?

Upp till bevis! Vid ett tillfälle av ensamhet gjorde jag helt enkelt en beställning. Med ljuset tänt, skrev jag på ett vitt papper ner allt vad en ny relation skulle innebära, ord för ord. När jag mediterat över orden, skrev jag med början från mitten, i en spiral ner på ett litet rött kort vad jag kommit fram till. Min gamla tjocka guldpenna gick varm på det lilla kortet. Eftersom inte ekonomin räckte till ett större, blev det ett mycket litet kort, med ett lika litet kuvert. Men innehållet, det kan jag säga var gediget.

Som om inte detta vore nog, tog jag mitt lilla röda kuvert med det lilla röda kortet med den tjocka texten i guld, och la den under madrassen i min säng. Kortet låg tryggt under min vänstra häl i sju dygn. Varje kväll tog jag fram det lilla kortet och läste högt, den tjocka guldtexten i spiral från mitten och ut, min beställning till Universum. På den åttonde dagens morgon, tog jag en tändare, mitt lilla kort i det lilla kuvertet och gick till den vackraste platsen i min närhet, Vinterviken.

Det var en solig söndagsmorgon i oktober, sommaren höll fortfarande i, det var en väldigt skön morgon. Många människor var redan ute, och fler skulle det bli innan min ceremoni var överstökad. Vid strandkanten, omhuldrad av vackra växter och änder, tog jag fram det kort jag gett sådan ombryelse till under de senaste sju dygnen. Jag läste en sista gång i spiral, från mitten och ut, högt för Universum min beställning och sa…”NU är jag redo för den perfekta relationen, Tack”. Med det skulle jag tända eld på kortet och vänta på den rätte…..

För dig som nu tänker göra din egen beställning kan jag ge ett tips, ta med tändstickor. Tändare är inte att lita på. Innan jag var färdig, hade tändaren gett svarta märken på min tumme och kortet hade varit i vattnet några gånger.

På min väg tillbaks hem till Hökmossen denna tidiga söndagsmorgon, gick jag genom Aspudden. Helt plötsligt öppnades en port upp, och ut hoppade det en brud klädd i vitt med slöja och bukett. Hon sprang till en gammal folkabuss där ett lakan hängde med texten ”I jakten på den rätte prinsen”. Var det på sanning???!! För mig blev det ett tecken.

Euforisk vandrade jag vidare, tills jag mötte en igelkotte som på sin färd gick över vägen. Igelkotten stannade, jag stannade…den vände upp sitt lilla huvud mot mig och såg mig rakt in i ögonen, innan den stilla smög vidare över vägen. HUR kan man få en sådan kontakt med en igelkotte? När jag kom hem läste jag i min lilla guide om djurens språk, och tro det eller ej… det stod ”Släpp in kärleken i ditt liv. Det är dags att öppna ditt hjärta. Min gåva till dig är att ge och få kärlek” Det var vad igelkotten sa till mig...Var inte rädd för kärleken Karin.

När jag strax över månaden senare kom till Riddarkällaren denna första gång av många, då var det våra själar som pratade. Jag hade inte en aning, jag var ju bara sugen på Raggmunk med Fläsk. Det var som om en blixt slog ner i mig, när jag såg honom i sina vita byggbrallor. Där stod han…den man jag letat efter så länge, så länge…utan att jag ens visste om det. Jag hade medvetandegjort vad jag sökte efter. Krångligare än så behöver livet inte vara.

På det hela är det jag i ett nötskal.

Efter den lunchen har Conny funnits i mitt hjärta. Det tog några straxar och ett par stunder, december 2011 flyttade jag till Mariefred. ”Vi är som vi är, och vi gör som vi gör vi”. Mina storasystrar säger att så har jag alltid gjort. Tänk att jag funnit min jämlike, för så är det…Conny är verkligen min själsvän. Han är min jämlike, min absolut bästa och tryggaste vän, han är den jag har klart roligast med.

Vi tycker båda om att rota i gamla saker. En gammal lada full med gammelgrejjer…Oj! Det vore himmelriket, och att sedan kunna förädla det till vårt. Conny gillar Antikrundan, medans jag är en hittepåare i att dra med honom på aktiviteter för funktionshindrade.

Innan olyckan var vi mycket ute i skärgården med tält och gärna fiskespö. Efter olyckan har paddling blivit vår största aktivitet tillsammans. Något vi inte hunnit göra tillsammans ännu, är att vandra i fjällen. Under flera år vandrade jag omkring som en fjällämmel, oftast tillsammans med mina tre grabbar. Den upplevelsen skulle jag gärna vilja dela med min Gullegos. Fjällvandring hamnar med det på vår Upplevelselista för framtiden.

Hemma har vi Trädgården, Poolen och Lägerelden. Conny fixar poolen, och jag tar med honom på rundtur för att visa hur allting växt sedan förra kvarten på dygnet. Vid elden myser vi med pinnbröd till långt in på småtimmarna. Kommer inte gitarren fram, blir det ”Önska din låt” från Spotify. Ibland tittar Connys tjejer in med sina vänner. Lyckan vore att samla alla våra sex barn tillsammans med sina pojkvänner, flickvänner, sambos och barn runt elden…WOAOW, vilken pinnbrödskväll vi skulle göra.

Det var lite kort och gott om oss. Funderar du på att göra ”Röda Kuvertet” så är det ”Kärlekshäxans” Recept.

 

Kram

Karin å Conny

 

 

 Foto: Thomas Hellsten

 

 

 

 

http://www.kaejo.se/gastbok

 

 
 
 
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.    (klicka här för att förlänga premium)(info & kontakt)