Kärleksrus
Årets Wing For Life World Run är över. Det segerrus vi bar med oss under dagen igår är på väg att ebba ut, men en skön varm känsla av tillfredsställelse vilar kvar. Jag tänker tillbaks på den första gången jag dansat Hälsingehambon, och vi kom till semifinal...Ler*Tittar snett uppåt*...Vilken otrolig känsla det var, jag var som kär i hela livet! Solen sken precis som igår..benen var stumma, precis som mina lår igår. Min syster hade dansat "Hambon" i många år med bra resultat. Minns jag inte helt fel så kom hon och hennes kavaljer på tredje plats bland över femton hundra par ett år! Hursomhelst, hon var med även detta år, förstod min känsla och sa.."Karin, far inte vidare hem ikväll...stanna hos mig inatt så får du suga på karamellen ett tag till". På den tiden mådde jag inte så bra i mitt äktenskap, däri ligger skillnaden från igår..Conny och jag fick igår uppleva kärleksruset tillsammans, vi bär minnet av gårdagen med oss, ett minne som ingen kan ta ifrån oss. Närmare 70 000 löpare över hela världen gick förhoppningsvis vidare efter gårdagen i samma känsla. Ni förstår vilken kärleksboostning till livet, mänskligheten och planeten vi lever på! Nästa år kommer jag dock inte sätta mitt mål nerkrupen i ett härligt skumbad, 30 km blev till 10.57. Men vad gör väl det..Igår var alla vinnare, alla vi som sprang för oss som inte kunde.
Innan startskottet går, för både oss och en halvtimme senare för CatcherBilen.
På toppen av Ölandsbron
Fastspänd och redo för tillbakafärd till Kalmar..
Nöjda i mål..
Hemfärd med stela vader, å stumma lår.
En alldeles härlig dag, efter en härlig weekend i Kalmar. Tack min Gullegos för att du är du. Kääärlek <3
