Dax att lägga bakomtiden bakom sig!

I förhoppning att mitt datakrångel är dött å begravet, lägger jag nu bort bakomtiden och satsar nya lustar på framförtiden. Undrens tid är ännu inte förbi, igår rev jag ännu ett av mina gamla hinder. Jag "klev" upp på hästryggen igen, efter att senaste ridturen hoppat av i farten. Visst brukar jag älta saker och ting...så pass att en av mina söner som liten, tyckte att bussen till "Älta" borde vara min buss. Älta är fö ett himla gulligt ställe i utkanten av Stockholm. Hursom, det här med ridning har jag gnagt på i 33 år. Ryggen hade ju redan gått av en sväng, så vad skulle värre kunna hända?

Någon van ryttare har jag aldrig varit, den gången jag hoppade av var en strögång. De få gångerna innan, som dessvärre aldrig blev av, stog jag i kön på ridskolan med enkronan i handen och hoppades få rida på Teddy eller Freddy. Färstastallets minsta små shettisar som var allas favoriter. När nostalgin nu runnit på, kan jag känna jag lukt.. av hästarna på Stödemarknaden och Furuvik. Alltid lika pirrigt.."Kommer hon i fina cowboyhatten att fråga mig om jag vill rida?"

Så...Min tidigare ridkarriär var en träbock, med trasmatta som sadel och påspikade skidor, för "vinterridning" utför Agronom Jonssons lägda på Alnö. Visst kan det bara bli bättre! Med det tar jag ett spadtag för nya tider. Liksom killarna här utanför, tagit spadtaget för vår nya uppfart. Det kommer att bli min bästa möjlighet någonsin, att komma in och ut för framtida påhitt.

 

16 apr 2015