Blogg

Sida 3

Vilken härlig vecka det varit!

9 Feb 2015

Sitter med min Spirulinasmoothie, ljusen är tända och Nyhetsmorgon är på i bakgrunden. Tänker på den härliga vecka som passerat. Funderar också över bloggen, jobbet och träning. Det är en salig blandning som rör sig däruppe.
Att blogga varje dag har jag förstått inte är något som blir aktuellt för mig. Kanske om jag får in en rutin?
På onsdag har jag ett möte med jobbet. Det är snart tid att börja jobba, och det är ingen vanlig semesterångest som börjar infinna sig. Vad kommer att bli min roll i förbundet när jag är tillbaks? Jag vill gärna stanna här och nu, men får lov att erkänna..det är svårt om inte framtiden är ordnad. Det jag oroar mig för ger jag energier med att tänka på det, därför vore det bäst att släppa och tänka på något härligt istället. Det mår hela min kropp bäst av. Skönt, då släpper jag mina jobbtankar tills jag förbereder mig inför onsdagens möte uppe på förbundshuset.
Förra veckan körde vi ett kvällspass i Strängnäs Simhall. Det har sannerligen gått framåt under det här året. Ett av mina mål har varit att kunna ta riktiga simtag med benen igen. Nu simmade jag tio längder med mestadels riktiga simtag. Känns otroligt bra. Det märks när tröttheten kommer, då kommer också fusket. Medvetenhet, där kom det igen. Vattenträning är otroligt skönt för kroppen, men så är jag ju också ett vattendjur. Jag verkligen älskar vatten. Vågor och stora vatten…nja, jag jobbar på med den biten och har ännu en bit kvar.
Idag kör jag ett pass uppe på sjukgymnastiken igen, spännande att se resultat med min nya pulsklocka. Jag hoppas också på att komma igång med träningen uppe på Bosön denna vecka, och toklängtar att få träna med andra ryggmärgsskadade igen. Längtar också att få träffa mina fina ledare från Rg´s kajakpaddling i somras. Minnen, minnen..det var så himla härligt att paddla i Brunnsviken tillsammans med mina RG vänner och Conny. En av kvällarna var en av mina syrror med, underbara och roliga minnen.
I fredags var jag till min nya frissa för andra gången. Fjolårets julklapp, var när hon räddade mig från att gå under med mitt rosa och plommonlila hår som jag dragits med under nästan ett helt år. Fattar inte hur jag orkade, men det är en av mina svaga punkter som också kan vara den starka. Jag tror alldeles för mycket på det jag ger mig in i, och håret har hört till den biten. Nu kan jag släppa det, jag har bestämt mig för att inte må dåligt på grund av håret. Jag har hittat min salong och min färgtekniker som har gjort mitt hår brinnande livligt igen, nästa gång blir det klippning också.
Veckan som gått har gett fantastiska minnen att leva länge på. Det bästa som hände, det var i lördags. Vi skulle egentligen ut och åka skidor i det finväder som kom och gick. Helt plötsligt hörde jag en bil på gården, Christian och Jocke kom!! Jockeungen...min ”lille” utlandsjobbare som jag inte sett sedan i oktober, med storebrodern var på ingång. Vilken lycka, å vilka luringar. Snacka om härlig överraskning. Det blev en eftermiddag, kväll och natt att spara i mitt hjärterum av speciella minnen. Gitarrspel, sång och historier som varade långt in på småtimmarna. Härliga energier flödade här på Nyponviken.
Idag skiner solen, fåglarna småkvittrar, jag anar vår... men pellisarna i garaget får sova lite till. Istället kan det bli att väcka liv i kroppen ute i skidspåret. Det får bli dagens stegtävlingsbidrag på vår väg till Nordpolen. I Connys pjäxor får Jocke bli min coach. Idag slår vi personligt rekord igen. Hejja oss.

Dagen idag är din, du bestämmer hur du vill ha den och ta den. Precis så gör jag det.

Kommentera →

Reklam?

4 Feb 2015

Jag har som bekant haft och har strul med vår dator, idag åker den in med raketfart när Elgiganten öppnar. Om det är anledningen till att det helt plötsligt kommit länkar om "tjäna pengar till klassen" i mina inlägg, är jag riktigt glad över att jag inte stressat med att skriva. Men vem har som förälder inte varit igång och tjänat pengar till klassen? Så varsågod, ett uppslag under varje blå text för den som vill. Riktigt smart sätt att marknadsföra, det gäller att vara först vilket utan tvekan "varbazar" har varit. Inte heller omöjligt har jag gått med på reklam i och med att jag accepterat något avtal. Fler än jag, känner säkert igen sig med allt för lång text att läsa innan lilla rutan kryssas i för acceptans. Man liksom litar på allt och alla. BÄST är det fria valet att kika in på en länk, värre är då dessa färgglada rutor som poppar upp i varje hörn under vissa sökmotorer. Vill jag som admin av min hemsida slippa en cirkus av färger, ja då kan jag inte gå in och redigera heller. Vilken makt vá! Inväntar med förväntan kursen i slutet av mars. Då kanske jag förstår hur allt hänger ihop. Är riktigt förvånad över mig själv, och hur jag tillåter mig att allt eftersom töja på kontrollen.

Kommentera →

Redan måndag igen?!

2 Feb 2015

Ny vecka som är fullsmockad med innehåll liksom förra veckan. Mesta tiden går åt till planering inför aktivitet. Har jag en tid att passa, behöver jag planera vätske- och matintag några timmar innan. Hårt draget styr blåsa och tarm min vardag eftersom jag än inte fått igång nerverna på den delen. Det tar som sagt tid att lära sig min nya kroppen.

Förutom träningen förra veckan, var jag till ortopedtekniska. Mina tår envisas med att kröka sig in under fötterna, speciellt på morgonen innan jag ”gått ut” dom. Det märks speciellt när jag ska sätta på mig skor eller stövlar. Jag kommer ihåg första helgpermisen, för snart ett år sedan, när jag skulle på begravning uppe i Sundsvall. Finklädd, med ortoserna i mina röda kängor bar det iväg denna tidiga torsdagsmorgon. Jag kände redan när Conny hämtade mig uppe på Rehab Station Stockholm, att nåt var galet med fötterna. Fattade inte vad, förrän på kvällen när jag tog av mig kängorna hos syrran… mina tår på högerfoten hade varit invikt under foten hela dagen. Nåväl, förutom att vi jobbar med mina tår dagligen, ska jag nu få ”bananer” att sätta fast under tårna.

Jag träffade också Dr Carl Leufvén på Mälarsjukhuset för mitt årsbesök. Han är verkligen en supermysig läkare, och det är alltid lika roligt att träffa honom. Snudd på tårar, när jag får känna mig speciellt välkommen hos honom. Röntgenplåtarna visade bara gosaker. Läkningen var fin, skruvar och stag satt perfekt. Ingen skruv hade gått av som dom brukar kunna göra. Om jag ville kunde vi, med viss risk, ta bort mitt titanpaket? ”Näe du, det ska till mycket innan jag gör ett sånt ingrepp. Den dag en skruv kommer ut så jag kan hänga väskan på den..då kanske en ny operation blir att tänka på” svarade jag.

Träning tar upp mesta tiden, men i gengäld ger det resultat. Speciellt märker jag det på min bassängträning, jag får mer och mer balans. Nästa vecka kanske jag har möjlighet att ta mig till Bosön för träning. Tills vi får igång vår pool, ska vi också köra kvällsträning nån gång i veckan i Eskilstuna. Idag blir det träning uppe på sjukgymnastiken. Förra gången fick jag ”bannor” för att jag inte tränade baksidan av underkroppen hemma. Nåja, hon har säkert rätt. Så nu blir det plankan och baksideträning framför nyheterna varje kväll. På torsdag börjar stegtävlingen på Tappa.se. Du har väl anmält dig? Team Josefsson är på G för att nå Nordpolen på 50 dagar.

Mysimys har det varit sedan i torsdags, när Alex med sambo Malin kom. Det är skönt att ha barnen nära, alltid rör det igång gamla minnen att skratta eller gråta till. Å nya minnen att spara i hjärtats speciella rum av kärlek.

Tills vi hörs igen, gör dagen idag dag till din bästa…det finns ingen anledning att välja ett sämre alternativ.

Kommentera →

Veckan som gick

28 Jan 2015

Igår började fåglarna sjunga. Nu känns det som ljusningen är nära. Snön ligger fortfarande som ett täcke, elrullen är verkligen en hjälp. Det hade inte gått annat. Jag tackar varje gång jag använder den att jag gav med mig. Det var mitt fina neuroteam som övertalade en kaxig Karin som sa "jag vill inte ha nåt passiviserande..näe, träning behöver den här kroppen för att komma igång". Nu står min lilla kompis här..mina ben i snön, mina ben när jag far och handlar, eller far upp i skogen med en termos kaffe. Underbart, nu gick längtansblicken efter skogsdoft å ryggsäcksfika igång. Lite nostalgisk blir jag allt också. Bilder av Chrille förväntansfull inför skogsmulle, när jag laddade "kånken" med varm saft i en sirapsflaska som hade en raggsocka utanpå för att hålla värmen.Här har det varit full fart sedan sist jag var inne. Vattenträningen på fredagen var verkligen en höjdare. Jag kände värmen redan när jag klev ner i bassängen. Det kan ju inte betyda annat än att känseln börjar komma tillbaks. Men, det har varit luringar förut, så jag tränar på i vanlig ordning i hopp om att visa nerverna vägen "hem". Balansträningen blev också en överraskning. Jag la in hoppsasteg både framåt och åt sidan. Med focus i i blick skuttade jag iväg fram och tillbaka i bassängen borta på Löt i Strängnäs.

I förra veckan hämtade vi också vår nya bil, en Toyota Avensis combi. Jabbadabbadoo..inga fler rullstolsdelar spridda i bilen och blöta däck i baksätet. Nu kan vi också använda bilen utan att dra på blåstället först, fantastiskt befriande. Vi testade den på långkörning direkt, och ställde GPS´en på Torsby för en helg med skidåkning. Ja precis..skidor! Tänk att det ska till en ryggbrytning för att komma ut på skidor.

Jag har aldrig varit en njutare av att åka på platten tidigare, och tror faktiskt det beror på utrustningen. Pappa var en hejjare på skidor och hade många medaljer i flera grenar. Som sladdis av fyra syrror, fick jag köra på ärvda skidor. Skidskolan var jag med på vid ett tillfälle, den enda som åkte under snön var jag. Skidbrättena hade mjuknat med syskonskaran, när min tur kom så var dom i stort sett obefintliga. Så, nja..det var inte ens kul. Vintage på hög nivå, pappa var den som uppfann återanvändning. Mina första slalomskidor kom från containern. Pjäxorna hade jag ärvt från en vän som "bodde" i backen där alla killar från hela konfirmationsgänget var samlade. Överlycklig tog jag med skidorna till SportJohanbutiken på stan för insällning av bindningarna. "Du tjejjen, vet du vart muséet ligger?" "Javisst", sa jag upphetsat, i tron att där låg verksta´n..."Gå dit och lämna dom där dom hör hemma" sa han. Hur kul var det på en skala. Nåväl, utrustningen betyder mycket. Speciellt nu, när jag inte är utrustad balans och ben som bär mig.

Torsbytunneln var en upplevelse i sig, vilken enorm anläggning! Största upplevelsen var ändå att jag fick möjligheten att testa skidkälke. I somras träffade jag en av de mest varmhjärtade människor som finns, Anders "Järnmannen" Olsson. Jag tog kontakt med honom för nån vecka sedan och frågade om vi inte kunde hitta på något skoj. Sagt å gjort, han hade en kälke som han trodde skulle passa mig.

Kälken är en pall med två skidor, du sitter fastspänd på knäna med benen under dig och stakar fram i vanlig ordning med stavar. Skating..där går gränsen för denna anordning. Uppförs är man hjälpt av magstöd och starka armar, lungkapacitet är ingen nackdel törs jag bestämt säga. Nerförs sätts balansträningen på sin spets, stavarna är till stor hjälp. Men OJ vilken träning för inte bara bålstabiliteten en tur ger. Att vända var inte gjort i ett lappkast, det blev till att använda alla stöd som fanns och hoppa runt. Stopp? Det kan ju tänkas att en sladdning funkar, övning ger färdighet. Här ska övas!

För att öva behövs en kälke, därför kom den med hem. Nu kommer Conny att fixa så jag kan åka både i spåret och på cykelvägen. Den här kälken är verkligen en kinderkälke, med inte bara tre önskningar i ett. Tror ni jag längtar efter pulsträningen tror ni helt rätt. Stafettvasan nästa år är ingen omöjlighet.

Förra veckan skickade jag också ut mitt första nyhetsbrev med gott resultat..spännande med all feedback!

Nu är ni nog uppdaterade med det mesta. Spirulinamoothien uppdrucken, tanden borstad å fjädrarna putsade..dax att göra det bästa av den här dagen.

Kommentera →

Idag, precis ett år efter olyckan...

28 Jan 2015

2015

19 januari

Idag är det precis ett år sedan jag kunde gå "på riktigt". Det har hänt enormt mycket under det här året. Många saker att ta in som ryggmärgsskadad har det varit både för mig och Conny som lever med mig. Det blev verkligen ett helt nytt liv för oss båda. En helt ny kropp att lära sig, och det finns nog inget slut på den erfarenheten. Jag bygger allt eftersom upp de delar som går att bygga, medans nerverna lever sitt eget liv. Kroppen och själen tar allt i den ordning som sig bör. Så..ja det är bara att hänga på och hoppas att jag någon gång får ordning på allt.

Flera jag mött har mått riktigt dåligt på sin ettårsdag. Kan inte säga att jag mår jättedåligt. Lever jag kanske mest här och nu hela tiden? Vi har alltid två val, varför välja det sämre alternativet? Jag är övertygad om att det är den inställningen som tagit oss dit vi är idag. Inget blir bättre om vi sörjer det som kunnat vara. Nu är det som det är, historien kan vi inte påverka, framtiden kan vi göra det bästa av. Vi har lärt oss otroligt mycket under det här året. Vi har också träffat de mest härliga och genuina människorna jag aldrig trodde funnits. Jag kommer säkert att komma tillbaks till de orden många, många gånger i framtiden.

Just nu är jag lite speedad, behöver göra mig iordning för en Tjejkväll på Spinalis. Dagen till ära har jag min kära syster Eva med mig. Det kommer att bli en kväll där vi får frossa i fina underkläder tillsammans med härliga människor.

Håll ut...fortsättning följer.

Kommentera →

En härlig kväll på Spinalis

23 Jan 2015

Vilken superbra kväll det blev igår på Spinalis. Vi fick en presentation av Strumpbyxor, Leggings och StayUps av en miljövänlig variant. Strumpbyxorna var dessutom i en modell som inte hasar ner i grenen. Det skönaste var ändå kompressionen. Fick med mig ett par StayUps i Leggingmodell, jag tror bestämt dom får sitta på över natten. Supersköna verkligen. Det bästa av allt, dom är riktigt sexiga jämfört med Apotekets Klass 1or i hudfärgat ribbstickat.

En lektion i underkläder fick vi också, och mycket troligt är det fler än jag som sitter med fel Bh storlek.

Bästa "tjejerna engångskatetrar" var med liksom förra gången. Kan inte nog säga vad mycket det betytt för mig sedan jag träffade dom första gången.

En riktigt mysig kväll med syster blev det också. Kul att kunna ses uppe på Rehab i lite roligare former än när jag var inneliggande och alla var oroliga.

Som avrundning på min ettårsdag valde Conny Keso, medans jag tog en Krabba och ett glas Tranbärsjuice.

Nu har vi hunnit komma in på andra året. Idag hade jag i min kalender, att jag skulle börja träna häruppe på vår Sjukgymnastik. Taggad som få tog jag elrullen upp, jag var en dag för tidig. Så kan det gå, men i morgon kör jag så det ryker.

Kvällen har gått åt att fhnula på hemsidan, och jag har massvis av tankar och ideér. Det skulle ju underlätta att vara lite mera slängd vid datorn. Men en gör så gott en kan. Får nog kika på lite bloggar också så kreativiteten sätter igång på allvar. Men nu är det dax att ta rosensömnen för Törnrosa. Sov så gott där du är, och du vid ratten...sluta genast upp att läsa. Du är dyrbar