Vilken härlig vecka det varit!

Sitter med min Spirulinasmoothie, ljusen är tända och Nyhetsmorgon är på i bakgrunden. Tänker på den härliga vecka som passerat. Funderar också över bloggen, jobbet och träning. Det är en salig blandning som rör sig däruppe.
Att blogga varje dag har jag förstått inte är något som blir aktuellt för mig. Kanske om jag får in en rutin?
På onsdag har jag ett möte med jobbet. Det är snart tid att börja jobba, och det är ingen vanlig semesterångest som börjar infinna sig. Vad kommer att bli min roll i förbundet när jag är tillbaks? Jag vill gärna stanna här och nu, men får lov att erkänna..det är svårt om inte framtiden är ordnad. Det jag oroar mig för ger jag energier med att tänka på det, därför vore det bäst att släppa och tänka på något härligt istället. Det mår hela min kropp bäst av. Skönt, då släpper jag mina jobbtankar tills jag förbereder mig inför onsdagens möte uppe på förbundshuset.
Förra veckan körde vi ett kvällspass i Strängnäs Simhall. Det har sannerligen gått framåt under det här året. Ett av mina mål har varit att kunna ta riktiga simtag med benen igen. Nu simmade jag tio längder med mestadels riktiga simtag. Känns otroligt bra. Det märks när tröttheten kommer, då kommer också fusket. Medvetenhet, där kom det igen. Vattenträning är otroligt skönt för kroppen, men så är jag ju också ett vattendjur. Jag verkligen älskar vatten. Vågor och stora vatten…nja, jag jobbar på med den biten och har ännu en bit kvar.
Idag kör jag ett pass uppe på sjukgymnastiken igen, spännande att se resultat med min nya pulsklocka. Jag hoppas också på att komma igång med träningen uppe på Bosön denna vecka, och toklängtar att få träna med andra ryggmärgsskadade igen. Längtar också att få träffa mina fina ledare från Rg´s kajakpaddling i somras. Minnen, minnen..det var så himla härligt att paddla i Brunnsviken tillsammans med mina RG vänner och Conny. En av kvällarna var en av mina syrror med, underbara och roliga minnen.
I fredags var jag till min nya frissa för andra gången. Fjolårets julklapp, var när hon räddade mig från att gå under med mitt rosa och plommonlila hår som jag dragits med under nästan ett helt år. Fattar inte hur jag orkade, men det är en av mina svaga punkter som också kan vara den starka. Jag tror alldeles för mycket på det jag ger mig in i, och håret har hört till den biten. Nu kan jag släppa det, jag har bestämt mig för att inte må dåligt på grund av håret. Jag har hittat min salong och min färgtekniker som har gjort mitt hår brinnande livligt igen, nästa gång blir det klippning också.
Veckan som gått har gett fantastiska minnen att leva länge på. Det bästa som hände, det var i lördags. Vi skulle egentligen ut och åka skidor i det finväder som kom och gick. Helt plötsligt hörde jag en bil på gården, Christian och Jocke kom!! Jockeungen...min ”lille” utlandsjobbare som jag inte sett sedan i oktober, med storebrodern var på ingång. Vilken lycka, å vilka luringar. Snacka om härlig överraskning. Det blev en eftermiddag, kväll och natt att spara i mitt hjärterum av speciella minnen. Gitarrspel, sång och historier som varade långt in på småtimmarna. Härliga energier flödade här på Nyponviken.
Idag skiner solen, fåglarna småkvittrar, jag anar vår... men pellisarna i garaget får sova lite till. Istället kan det bli att väcka liv i kroppen ute i skidspåret. Det får bli dagens stegtävlingsbidrag på vår väg till Nordpolen. I Connys pjäxor får Jocke bli min coach. Idag slår vi personligt rekord igen. Hejja oss.

Dagen idag är din, du bestämmer hur du vill ha den och ta den. Precis så gör jag det.
9 feb 2015