Överraskningsresa på RIKTIGT!
Beslöt oss för en snabbtripp till Jocke i Sollefteå, en överraskningsresa till födelsedagsfesten helt enkelt. Nu blir det ju inte alltid som man tänkt…
Några mil innan mål, tog vi genvägen över Viksjö. I skymningen öppnar sig helt plötsligt värsta storstenssingeln till väg, med två djupa spår i vardera körriktning. Ett stenskott hade inneburit sänkt tak, inslagen dörr eller totalkrossade rutor. Vad händer, PUNKA på vänster framdäck med hela yttersidan trasad av däcket! Nåja, vi slapp ju resten. Tack och lov var det bara tjugotalet meter till en parkeringsficka där vi tänkt byta däck. Glad över att inte ha mer packning än för natten, och med bara rullstolen i skuffen kom nästa bakslag… INGET RESERVDÄCK!!! (tillval i relativt nya bilar fick vi veta)..
För andra gången på kort tid fick vi koppla in Toyota Assistans… Lördagkväll, festen hade börjat och vi satt utan att någon anade det mitt i mörka kalla Graningeskogen och väntade på bärgaren. Vi hade förvarnat Assistanskåren om att det här var ingen punka som gick att laga med punkaspray. Dessutom var de andra däcken också ”ansatta” och vi behövde komma vidare. Mao Hyrbil. Som om inte punka var nog, gick nu heller inte bilen att starta efter de få timmarna i skogen. Hyrbilen som anlänt på bärgarflaket, bytte plats med vår Toyota som spelades upp, för att bli bärgad till Sundsvall. Att tillägga, Årsmodell 2011…vi köpte den på Toyota i våras..vi hade kört så gott som utan stopp från Mariefred. Batteritorsk, hm?
Nåväl, för också den andra gången på kort tid, kunde vi nu fortsätta vår färd i hyrbil. Festen var slut, och Jocke hade lagt sig till ro när vi väl kom fram. Överraskning blev det dock..och fest är det alltid att ses.
Under Söndagen visade det sig att hyrbilen gick inte lämnas på annan plats än i Sundsvall...den måste också lämnas igen före sju på måndagkvällen. Jajjamän...å trots att jag påpekat vikten av automatlåda, hade inte den informationen nått ända fram. Med det sprack också möjligheten för mig att köra. Skulle vi få tag på en bil med automatlåda, hade ändå envägsavgiften gått på 2500kr om vi tagit den hem. Hur vi än vred oss var vår bil kvar på Toyota i Sundsvall, och en ny hyrbil tvungen att lämnas igen innan tisdagskväll.
Vad göra! Conny hade ett nytt jobb som skulle sättas igång på måndagen, och jag hade ett möte med ”personal” inför att börja arbetsträna. Efter många samtal med bärgare, försäkringsbolag, och hyrbilsfirma…bestämmer vi till sist att stanna kvar. Om det inte blivit något fel efter förra olyckstillfället med bensin i dieseltanken, borde med lite tur bilen bli klar under måndagen. Conny fick begära ledigt och jag fick omboka mitt möte med jobbet.
Med det kramade vi hejdå uppe i Sollefteå och gav oss vidare på vår tripp, för att bli fotad av första fartkameran. Jag kan säga att det aldrig har hänt i mitt liv…tvitvitvilycklyckalycka..men JÖSSES vad det lyste upp! Jag trodde bilen framför exploderade. Förhoppningsvis var det den som var föremålet för fotografering.
Vi mellanlandade i Liden och myste med Alex å Malin, hämtade å lämnade bilar på måndagen. Fortsatte ca 8500 kr fattigare, men med fyra nya sommardäck och ett nytt batteri + en ev. väntade fartbot, vidare hemåt. Nu fattades bara en ren på vägen så skulle allt vara fullkomligt.
Vid 3 ½ mil kvar till Uppsala rasar plötsligt tankmätaren ner på ”reserven”. Bränslet skulle räcka 18km..för att i nästa sekund räcka 0.5…0…å med närmsta mack enligt tankappen 1.5 mil in i skogen. Vi tordes inte chansa och tog in på E4´ans första parkeringsficka. Med barnen strategiskt utplacerade i landet =P, ringde vi ännu en livlina, Chrille i Uppsala. Han kom med en dunk Diesel och vi kunde fortsätta. Efter ytterligare några mil, så möttes vi av varningsljus…Största Vildsvinet låg utspritt på vägen. Vi stannade, inga personskador och flera på plats. Fem minuter tidigare hade det varit vi.
Det går liksom i oflyt i mycket nu på nåt vis. Andra gången på två veckor vi får lov att utnyttja assistansförsäkringen. Jag har precis blivit klar i ett försäkringsärende efter inbrott ur vår låsta bil under sommaren. Känns som jag suttit med försäkringsärenden i två år snart med både person- och materielskador.
"No Cow on the ice!" Det var trots allt fina dagar, och vi har ju faktiskt nya däck =)
